BLANDADE NYHETER

I fjorton år har Ove Claesson engagerat sig för barnen i Tjernobyl och Vitryssland, dvs sedan 1994. Organisationen han driver heter Tjernobyl Oas och utgår från Gnosjö. Med buss har han hämtat hundratals barn från ett smittat och fattigt område till ett sommarfagert och hälsosamt Sverige. Och han får stöd av frikyrkorna och mcklubben Texas Roadrunners i Rydaholm.
Lyckan är stor när barnen från Vitryssland får stiga upp på en MC och resa en tur. Det här är så långt från deras egen verklighet man kan komma. I tre veckor får en grupp på 36 barn från Vitryssland vara i Sverige på en lägergård utanför Gnosjö. Här får de bada, leka, besöka caféer, träffa jämnåriga svenska barn – kort sagt njuta av den svenska sommaren när den är som bäst.
Omkring 400 barn i sommar
Och det kommer inte bara en grupp, Ove Claesson har sett till att det i sommar 2008 varit ett 15-tal resor sedan i april månad. 400-talet barn som får smaka på den förmån som kallas svensk sommar. Det har blivit omkring 5000 barn sedan starten. I somras hade man också ett läger i Vitryssland med 1.500 barn.
Barnen med på tältcafé
I tältet bakom Elim sjöng barnen och Ove Claesson berättade om hur flera av barnen kom från missbrukarhem onsdagen den 13 augusti. Under en timme tidigare hade Texas Roadrunners kört omkring med barnen på sina motocyklar. Ove berättar att han varit i Vitryssland 189 gånger och Ukraina 78 gånger sedan starten. I början trodde han det skulle bli ett par bussresor och inte mer, men nu har det gått 14 år och det har blivit hans livsuppgift.
Men i år trodde han att han skulle dö. En stor tumör började växa i magen på honom, och den var stor som en knytnäve. Han ville inte gå till läkare för han var övertygad om att då skulle han inte komma hem igen, så han har inte fått någon diagnos på vad det var. Han var alltid hungrig hur mycket han än åt. Smärtorna kunde vara starka så han inte kunde sova på nätterna. Han gjorde upp och avslutade alla affärer för han trodde att han snart skulle lämna den här världen. I juni reste han tillbaka med bussen och barnen till Vitryssland, och efter att ha släppt av de flesta, och var på väg till ett annan stad fick han stanna för att vila. Han orkade inte mer. Det var sista fredagen i juni 2008. På bilden här ser ni Ove samman med Igor, Viktor, Colja och Julik i tältcafét. Där på vägkanten öppnade Ove sitt hjärta och berättade för dem att han var dålig och kanske snart skulle dö. Men då sade pojkarna att vi ber till Jesus så gör han dig frisk. De satte igång att bedja för honom, och på en sekund var han frisk. Tumören bara smälte bort, och Ove blev frisk och kry på ett ögonblick. När han stod i Elim-tältet hade det knappt gått två månader sedan det hänt!
Just i de här dagarna hade de 200 deltagare från Vitryssland på Bergagården och i Flahult. Det var hela familjer som samlats och fick tid tillsammans på lägret! De stannade till den 30 augusti! Ove sänder med ett stort tack från alla som fått hjälp, ett tack till alla som ställt upp för barnen och deras familjer!
/Johan Carlsén
Tjernobylolyckan var en reaktorolycka i ett kärnkraftverk den 26 april 1986, utanför staden Prypjat  i Ukraina, när reaktor fyra förstördes genom en explotion med ett radioaktivt moln som preds över Europa.

Mistelås Hembygdsförening stod som arrangör för en sommarkväll med Växjö Manskör på Tagel utanför Rydaholm. En stor publik, som hälsades välkommen av ordföranden Mats Hörman, hade hörsammat inbjudan. Det fina vädret bidrog säkert till det stora intresset men kören är välkänd och deras program var lättlyssnat och uppskattat.

De sjunger såväl populärt som klassiskt, mestadels på svenska, som kvällens publik helst ville och fick höra. Men ibland sjunger de även på engelska och då på sångarresor utomlands. De har framträtt i Paris, Wien och dessutom i Amerikas svenskbygder.

Kören, som etablerades 1923 och sammanslogs 2000 med Värends Hembygdskör, bildad 1907, har ett 50-tal medlemmar och ett 35-tal av dem var med på Tagel när de under ledning av dirigenten Peter Nilsson uppträdde på trappan till herrgårdsbyggnaden. Under inmarsch sjöng de Hälsingelåten

På Tagel bjöd man på en körrapsodi med anknytning till Småland och sommaren. Presentatör var Gunnar Carlborg och som solister medverkade Curt Edh, Hans Carlsson och Jan-Erik Johansson

Sigrun Holmberg berättade under en paus i programmet om Tagels historia

Tagels Herrgård ägs av Rappe von Schmiterlövska Stiftelsen och hade upplåtits för hembygdsföreningens sångkväll på söndagskvällen.

Sekreteraren i stiftelsen Jan-Åke Lunden berättade om Tagel nu och om planerna för framtiden.

Stiftelsen blev ägare till Tagels Gård sedan ”fröken på Tagel”, Adelheid von Schmiterlöw, som dog 1959, testamenterat släktgården till en nybildad stiftelse. På Tagel finns ett anställt värdpar, Karolina och Henrik Elmblad, som svarar för skötseln av herrgården.

I ett steg att öppna upp Tagel för allmänheten har man låtit göra en naturstig där man kan vandra och bl.a. komma till systerboken där alla sju systrarna Rappe ristat in sina namn. Hembygdsföreningen hade ordnat en utställning och en promenad. En del av publiken hade kaffekorg med sig och intog eftermiddagskaffet i den sköna naturen innan manskören uppträdde. Herrgården ligger på en udde ut i sjön Rymmen.

Vägkyrkan har under några veckor under sommaren varit förlagd till Rydaholms kyrka.

Varje eftermiddag har kaffe serverats i sockenstugan eller i kyrkparken efter att en andakt har hållits i kyrkan.

Under tre lördagar har det dessutom ordnats musikgudstjänster med olika medverkande och på söndagarna har det varit gudstjänster och kyrkkaffe. De medverkande i musikgudstjänsterna har på ett eller annat sätt haft anknytning till Rydaholm och då passat på att träffa släkt och vänner, som mangrant mött upp. Vägkyrkan vänder sig inte bara till vägfarande utan är också välbesökt av turister och av ortens folk.

- En vägkyrka skall uppfylla vissa kriterier, säger kyrkoherde Hans Hultberg, som har varit tjänstgörande präst.

- Den skall vara lätt tillgänglig och skyltad med Vägverkets skylt. Kyrkan skall hållas öppen en viss tid varje dag under en sammanhängande tvåveckorsperiod i juni - augusti. Den måste vara bemannad och man skall hålla andakt och svara för servering. Det har inte varit några svåra krav, menar Hans Hultberg, utan lätta att uppfylla.

- Många i församlingen har ställt upp och vi är också nöjda med antalet besökare, som visar det behov som finns.

Vägkyrkan är något av en uppskattad tradition, som återkommer varje år.

Grannfejden mellan Luveryds och Skriperyds byar är inget som kommer att mattas trots att de fått den väg genom grannbyarna, som startade det hela.

Tvärtom har fejden blivit allt intensivare sedan befolkningen föryngrats med nya barnfamiljer, som flyttat in. Den här grannfejden har pågått i tio år och inget tyder på att den skall sluta. I stället blir det allt fler inblandade, i år 110 stycken. Fast det är just sämja och sammanhållning som håller fejden vid liv och på lagom nivå.

Vägen lade grunden

Efter hand blev det missnöjet med den dåliga vägen, som grundade en stark gemenskap. Man gick ihop och drev vägfrågan, som från början blev den allt övergripande och  byarnas viktigaste.

- Vägen var då så dålig så när vi kom in till samhället så syntes det på den sandfärgade, grå bilen varifrån vi kom. Det var omöjligt att hålla bilen ren från det dammet, säger Mikael Hardarsson, som var en av dem, som försökte påverka väghållare och politiker om en bättre väg.

- Slutligen belönades envisheten. I en överenskommelse med Vägverket bestämdes att de boende skulle hålla med mark och röja skogen som hindrade. Därefter gjorde Vägverket i ordning vägen och asfalterade. Nu är alla nöjda med ”den blå vägen”, som den begåvade folkhumorn döpte den till, konstaterar Mikael.

Samlingslokal ville man också ha

Den grannfejd det nu gäller är inte en strid med myndigheter eller väghållare. Den ligger på ett helt annat plan. Det är en tävling i trivsel och samvaro byarna emellan.

Först gick alla ihop, oavsett intressen, och renoverade ortens missionshus, för en samlingslokal ville ju alla ha.

Nu är det en bygemenskap som håller och i helgen hade man för tionde gången ordnat en grannfejd i Luveryd där man tävlade mellan Luveryd och Skriperyd i olika idrottsgrenar som brännboll, dragkamp och andra jippon. Dagen avslutades med grillning och social samvaro i största allmänhet. Elmtofts Trio var inbjudna som underhållare och i övrigt hjälptes alla åt att ordna en trivseldag för de båda byarna.

Men hur gick det då?

Nja, det var ju Luveryd, som vann brännbollen, men Skriperyd tog hem dragkampen, säger Tomas Elmgren, lagledare för Skriperydsborna. Han ser dagen som lyckad trots avbrott genom åska och regn. Mikael Hardarsson, som får fortsätta som byfogde ett år till, är också nöjd med Luverydsbornas insats. Syftet var att stärka gemenskapen och det gjorde man genom en byfejd i största samförstånd.

/Herbert Johansson

Rydaholms Trädgårdsförenings sommarresa med ett 50-tal deltagare gick i söndags till Västra Götaland. Första anhalten gjordes på Kroksjöns Strand i Tranemo där man intog sitt medhavda morgonkaffe. Därefter fortsatte resan till ett par olika trädgårdar.

Det första besöket gjordes i Conny Assarssons villaträdgård i Rydal, norr om Kinna, en trädgård, anlagd på traditionellt sätt, med mycket växter och vatten.

 Odla på sand och sten, inte i fet mylla.

Den odling, som väckte mest intresse var Peter Korns privata, botaniska trädgård, som är under uppbyggnad i Eskilsby utanför Landvetter. Han hade ett helt annat tillvägagångssätt vid sina planteringar än vad trädgårdsföreningens medlemmar är vana vid. Han djupgrävde inte för att grundlägga med ett lager av matjord. I stället har han planterat över 4 000 växter i sand, som lagts direkt på den befintliga marken med ett underlag av rå, oförmultnad kompost. Den har i sin tur täckts med makadam och annan sten.  Området är två hektar stort och utgjordes av vildmark när Peter Korn började sin odling där med växter, som han tog med sig vid flytten från sin dåvarande anläggning i Örkelljunga.

Kvarnen i Hyssna, en kulturhistorisk sevärdhet.

I resan ingick ett besök i Kvarnen i Hyssna, där dagens middag serverades. Hans Johansson, som nu äger och driver den gamla anläggningen som fjärde generation, guidade och berättade om företagets historia och om dess uppvaknande. Här finns en av de allra sista ramsågarna, som åter är i drift och nu är K-märkt.

- Vi sökte länsstyrelsens bidrag för landsbygdsutveckling till kvarnen, där vi bl.a. öppnade en matservering, berättar Hans Johansson. Men detta föll inte alls Länsstyrelsen på läppen vid deras besök här. Men när vi gick förbi den gamla sågen blev det ett helt annat intresse. Till den fick vi bidrag och kunde dra igång den igen.

- Nu levererar vi specialsågat virke från vår ramsåg till renoveringar av gamla kulturhistoriska byggnader.

Här fick också resans deltagare lära sig hur man behandlar virket för att det skall klara angrepp av tidens tand.

Besöket i Hyssna upplevdes som resans höjdpunkt.

Slottsbesök.

Dagen avslutades med en tur till Tjolöholms slott, där man förutom slottet även blev guidad i slottskyrkan. Eftermiddagskaffet intogs i Storstugan på Tjolöholm.

Ordföranden Birgit Holmström tackade bussföraren Sven-Åke Lantz och resekommittéen, som bestod av Jan-Erik Blomkvist, Kersti Pettersson och Ing-Britt Axelsson, för en väl planerad och genomförd dagstur. Hon lämnade också information om den hemsida som håller på att läggas upp och om föreningens 25-årsjubileum, som firas i augusti med fest på Rikas Hörna.

Under juli månad har vi semester, vilket gör att vår sida inte kommer att vara bemannad.

Ni kan lättast nå mig på johancarlsen@yahoo.es

Rydaholmsscouterna befinner sig på läger i Långserum i Vaggeryds kommun. 370 scouter finns på plats, och SAU /Svenska Allinasmissionens Ungdom) har 10 olika läger på gång varje år, där 3-4000 ungdomar samlas. Långserum är en av deras lägerplatser.  I tisdags började lägret och avslutas på söndagen den 29 juni med ett förmiddagsmöte, där alla är välkomna, samt att ta med sig en kaffekorg.

Rydaholmsungdomarna har rest till lägergården med sina ledare och ungdomsledare för att delta i de olika aktiviteterna, samman med ungdomar från Åkerbygden-Råhult, Klevshult, Värnamo, Horda, Stockaryd och Rörvik. Många aktiviteter får de uppleva under veckan, allt från kanotpaddling, spårningar i skog och mark, nattspårning, lägerbål, fotbollsturnering, slangbällebrännbollturnering, femkamp, andakter och bibelstudier m.m.

Dels lär ungdomarna från samhället känna varandra under tältdukarna. Rydaholmsungdomarna har 6 militärtält uppbyggda och består av drygt 60 personer i lägret idag. Där lagar man maten tillsammans och äter under ett egenhändigt uppbyggt vinterskydd. Sedan har man gemenskap med de olika kårerna, där man besöker varandra, samt de stora samlingarna där hela “campen” kommer samman. Varje morgon samlas man där flaggan hissas och nationalsången sjungs. Varje kväll då flaggan halas och man går till lägerbålet, som är fullt av både skämt och allvar!

Johan Carlsén

Sparsamhet är en dygd heter det i ett gammalt ordspråk. Men inte alltid, inte om man skall tro allmänheten i Rydaholm. Rektorn där hade, som VN tidigare berättat, funnit en väg till att spara pengar genom att låta bli att flagga på allmänna flaggdagar, som inföll när man inte var i skolan. Nu har Barn- och Utbildningsnämnden tagit upp frågan. Det var vid fler skolor än i Rydaholm som flaggningen inte fungerade. Efter diskussion beslutade skolnämnden att ta beslut på sammanträdet i augusti när man i likhet med andra offentliga verksamheter vet hur man skall lösa frågan. Innan dess är det tre allmänna flaggdagar, midsommardagen, den 14 juli och den 8 augusti.

Reaktionen på  den missriktade sparsamheten lät inte vänta på sig. Såväl allmänheten som lärare på skolan hörde av sig till kommunen och menade att flaggning är en självklarhet, inte minst för att barnen skall lära sig respektera värdet av fosterlandets symbol.

När det gäller den allmänna flaggstången på Tjursbacke (skolans framsida) så har många samhällsbor reagerat och vill ställa upp helt ideellt och svara för flaggningen. Det blir därför Åke Melin, som kommer att flagga där och samtidigt ha en viss tillsyn av området.

- Man måste känna ansvar och medverka till trivseln i samhället, säger Åke, det hör ju till att vi skall flagga på de dagar som är bestämda flaggdagar. Jag hjälper gärna till med flaggan om det skulle vara problem för någon annan också. 

Hos de offentliga verksamheterna, med undantag för skolan, är frågan löst genom att personalen själva svarar för flaggningen utan kostnad för skattebetalarna och utan att kalla in någon betald vaktmästare. Nu räknar samhällsborna med att alla, som har en flaggstång, offentlig eller privat, kommer att flagga på de allmänna flaggdagarna. På övriga dagar kan man ha en vimpel uppe veckan igenom om man så vill.

/Herbert Johansson